Så kom ångesten som ett slag i magen.  Det gör ont att leva utan dig. Tänker på dig hela tiden. Och min psykos är jobbig och ja typ hela Livet är jobbigt. Jag går sönder mer och mer. Vill inte mer. Jag har konstiga känslor på ett sätt vill jag bara gå ner i vikt och leva livet och på ett annat sätt vill jag bara lägga mig ned och dö. Fan fan fan. Jag vill bara bli frisk.  Ska ta vid behovsmedicin och snart ska jag nog sova så jag orkar gå upp imorgon.